Nog för att vår katt Muffin brukar ha kattfnatt och sprigna runt i lägenheten och riva ner allt i sin väg. Men chocken var när jag städade mitt rum och hör ett dovt mjauande. Jag reflekterade inte så mycket mer över det, utan ropade bara "Muffin, kom fram då".
   Minuterna gick, och helt out uf the blue öppnar sig lådan under min säng. Jag får ju smärre panik och börjar skrika, varpå Muffins tassar och huvud naglar sig fast i min madrass och drar sig upp. Sen mjauar hon på som vanligt och traskar runt på min säng. Måndagsmys med katten.

 

 

Jag ligger i mitt hotellrum, på 9 våningen med en godispåse vid min sida. Hela familjen skulle bo på våning 4 men så blev det icke. Jag sov hos Mashie i natt som bor närmare kurslokalerna än där jag bor just nu. Det var faslig trevligt, vi spelade nostalgilåtar med allt från Sean Paul till Darin.
          Vi hade branddag på schemat idag så nu är jag haj på det också. Vi fick använda oss av en brandfilt, brandsläckare och en vattenslang! Dock blev jag helt paralyserad när vi skulle gå in i ett rökfyllt rum och på beordran räkna hur många stolar som fanns i rummet. Det var bara "Discorök" som han så fint kallade det men jag blev helt paralyserad och kunde inte flytta mig, jag tänkte bara på min egen andning och drabbades väl av någon slags panik... Gillart inte. Annars var Hasse en sjukt bra föreläsare och det här långa dagen kändes kort! Riktigt fint.


                                                     Monster Truck, sommaren 2011

Idag var det självskydd på schemat och nu är jag stel som en pinne! Vi har gjort allt från att träna på att avbryta slag till att använda batong. Eftersom det bara är fem tjejer på kursen blev det mycket träning med killarna och många av dem är både större och starkare än mig (vilket inte ska vara ett problem i det här yrket). Men det var sjukt kul när jag fick träna på att gripa personer med en erfaren ordningsvakt. För även om han var stark och mina muskler är rejält möra så förklarade han det väldigt bra för mig och efter det satt greppen!
          Så nu är jag utbildad i det med, så bråka inte med mig hahah! :P

Sjukaste grejen igår! Jag är i Stockholm på kurs under 9 arbetsdagar och till min lycka bor jag bara en station från Mash! Chocken var när jag insåg att jag och min kurskompis på måndagmorgonen hade åkt samma tåg som Mash till Stockholm! 
          Det är inte allt, Mash var på stationen 06.20 och köpte biljett det vill säga exakt när jag klev på tåget vid biljettautomaten (vi måste passerat varandra). Till råga på allt satt vi båda i vagn 6. Men inte såg vi varandra för det, nej nej hahah.
          Kursen är superrolig. Det har ju vart lite stel stämning men idag tränade vi på kroppsvisitation och stämningen lättades upp ganska rejält. Imorrn är det självskydd och jag är taggad till tusen! Vi gick igenom konflikthantering också och fick bland annat se det här klippet heheh.

Idag sökte jag på mitt eget namn på google.se och på 5 sidor stod det saker om mig! Mest samma artikel från Lilla Journalistpriset, men jag såg även att Västeråsarn hade skrivit en liten text om det, vilket jag inte ens visste om. Det var fint!

 



Vad som mer har hänt är att jag efter 6 månader har kirrat ett jobb! På måndag startar det med kurs i Stockholm under två veckor. Det kommer kännas som att komma hem.
          Taggad tjej måste åka tåg från Västerås klockan 6 för att hinna i tid, vilket inte känns alltför kul. Men jag ska inte klaga, jag får ju bo på hotell!

Jag kan utan tvekan säga att första halvan av 2011 var det finaste halvåret jag upplevt. Därför tänker jag lagom tills vi dansar in det nya året lyfta fram godbitarna från 2011.

För året började med att Unna hostade en ABC-fest, anything-but-clothes, vilket jag aldrig hört talats om tidigare men tyckte var ett asballt tema! Och bara kort därefter upptäckte jag Inception, aka fetaste filmen någonsin. Inte kan man börja ett år bättre?
          Februari bjöd på alla hjärtansdagdejt med Martini, Unnalito och Jennifur! Resten av månaden var mest en dimma, mars också faktiskt. Men jag fann äkta kärlek i form av denna man på youtube och vi besökte Berlin som var episkt. Jag chillade också på toppen av Stockholm Globe och kände mig cool!

Sen kom april. Ja det var väl det, en dimma här också. Jag skrev högskoleprovet, jag kände mig som den sjukaste människan i världen, gjorde skitdåligt ifrån mig och somnade på bussen hem. Frisk tjej.
          Fast sen var det ju maj! Alla smarta människor är ju födda i maj och min födelsedag firade jag med att vara i skolan 9-23, bli intervjuad av P4 Västmanland (Lyssna Här), äta från MAX på Jens bekostnad och vara med i Expressen. Varför då, undrar du säkert. Jo för att dagen innan kirrade jag och min redaktion hem förstapriset i Lilla Journalistpriset 2011 - kategori webb! Jag kände mig som en Unicorn och älskade livet, Jens bjöd redaktionen på middag på Tyrol och livet var fint! Maj bjöd också på den mest episka studentskivan genom tiderna, den 5 maj på EGO.





Vips hade tre fantastiska år passerat och GY08FO stod på lastkajen och hoppade och dansade av glädje till LMFAOs Party Rock Anthem. För vi hade tagit studenten, fyfan vad vi är bra! Jag är helt sne på mitt studentkort, och på klassfotot ser jag mest ut som en överglad jag-vet-inte-vad. Fint var det!
          Juni bjöd inte bara på det, nejnejnej, utan med två av mina alla hjärtansdagdejter åkte jag till Båstad för att gå en bartenderkurs. Plugg, flaring, alkohol, fest och galna upptåg, ja vad mer kan en 19-åring önska sig under en sommar? Jag mötte några av de trevligaste människorna jag träffat där. Tack för den här sommaren! Såhär i efterhand har jag insett att under den månad jag tillbringade där var ingenting pinsamt, okej i stort sett ingenting. Men nu i december när alkoholen lagt sig inser jag hur sjukt dryg jag måste vart och jag skäms ganska rejält. Fast jag ångrar det inte :)







Sen blev det augusti och sedan dess har jag sökt jobb. Massor av jobb. Eftersom mina 20,9 tydligen inte var bra nog för Södertörn. Tack men nej tack. Men jag är inte bitter, eller? 
          Fast hösten har vart ganska fin ändå. I september kom Saras efterlängtade dotter som fick namnet Nathalie. I oktober tog jag mitt körkort. I december var jag ute på krogen för första gången i Västerås, såg sista säsongen av Idol och blev blown away av fröken Fondell och Moa med sin egna låt. Och under de sista två veckorna har jag återsett alla mina homies som flyttat från allt till Luleå till Tilburg. Då kände jag att året var komplett.

Som ett slut på den här året bjuder jag på årets låt, vi ses nästa år!

I väntan på att mellandagsrean skulle öppna imorse (nej jag är ingen morgonmänniska) köpte jag senaste numret av Cosmo och läste intervjun med Joseph Manganiello (Alcide Herveaux i True Blood). När Cosmo frågade vem som är den bästa älskaren, varulven eller vampyren, svarade han:
          "Du vet hur obehagligt det är när någon med jättekalla fötter trycker sig mot dig i sängen? Vampyrer är alltid kalla medan varulvar är varma. Ett lätt val!"
          Word.

Efter att ha sett Breaking Dawn part 1 kan jag konstatera att 1) Bella ser vidrigt smal ut under den senare delen av filmen (så pass att jag inte ville kolla på henne), 2) Filmerna blir (till mångas förvåning) bättre med tiden och 3) jag håller fortfarande stenhårt på Team Jacob och därmed basta.

1) jag har en tand (jag befarar att det är två) som växer i min mun. Det gör ont.

2) jag fick 2 nej till jobb i måndags så självförtroendet och hoppet är smått bortblåst. Återfinns nog snart.

3) jag vill åka som Au Pair i januari 2013 och har vart på intevju hos ett företag. Destinationen är USA.

4) jag spelar julmusik non-stop.



Mashie, hoppas du fortfarande är medveten om att jag väntar på en inbjudan till en episk nyårsfest i Estocolmo, och min +1 kommer att vara Helena.

Om jag fick önskar precis vad jag ville just nu, med hela mitt hjärta, så skulle jag vilja vara i Taizé. Jag skulle gärna jobba med sopor igen och åka mördarbilen, äta en liten baugette med chokladstänger och varm saft till frukost, sova i baracker med folk från hela världen och bara gå in i mig själv.

Inte bry sig om alla krav, måsten och problem. Bara vara jag, Tack.



Taizé, 29-10-2009

En lite kort uppdatering skulle kanske inte sitta fel efter 2 galna veckor i Båstad. För vad har vi inte vart med om? Vi har vart på två privatfester/födelsedagsfester på de två största klubbarna i Båstad, jag har "utmanat" en barchef i Flaring, Martina och Jennifer träffade en passiv ägare till Madison och tvärvägrade tro på att han var delägare. Vi får dricka på skoltid, och bor i en lyxvilla med havsutsikt och vi ser till Laholm, eller om det är Halmstad vem vet.

Vi bor 7 stycken i huset, resterande 3 har så nära att de bor hemma, och våra fyra ledare som bor på övervåningen. Vi har fått köra Bumperz! En av våra lärare äger Funballz och då fick vi prova en relativt ny affärsidé där man hoppar in i dessa bollar men har benen fria och ska springa och putta ner varandra! Det är sånt jag lever för!

Jag har också praktiserat i en bar, dock var det inte så spännande. Jag hoppas på att få blanda mer drinkar ikväll när vi ska praktisera igen.


En vanlig dag i skolan, nomnom


Bästa Real Bartendinggänget som precis fått gratisprylar från Bacardi!


Likörprovning för fulla muggar


Alla var inte fans av att smaka på alla likörer


Utsikten från våra skollokaler/arbetsplatser, iih!

Så summan av kardemumman är att Båstad är ganska så fett, och jag ångrar inte för fem öre att jag kom hit.

Tänk att tio små ord kan betyda så mycket. Jag var fast besluten om att jag inte skulle gråta under studenten, för gråter jag en gång så är jag sedan körd. Men tio små ord, tio små ord som kom från en kvinna jag så sällan sett, dock tio små ord med så mycket betydelse att det brast. Det brast och sedan brast det igen, gång på gång, hela tiden. Den som uppfann studentmössan borde vara stolt. Den går liksom att gömma ögonen under skärmen.

Tre år på Kulturama har gått otroligt snabbt. Kulturama är det största valet jag gjort i mitt liv, och det skulle jag för allt i världen inte ändra på. En skola som är så liten, och erbjuder så mycket. En skola där musikaler, framträdanden, utställningar och events inte är ovanliga. En skola där framtidens kulturvetarmänniskor föds. En skola som sprider så mycket glädje att man varje dag kunde stiga upp med ett leende på läpparna. En skola där jag trivs. 

Kulturama förgyllde mitt liv, och jag är så jävla stolt över att ha gått där. Tänk allt vi gått igenom och alla underbara människor som jag lärt känna. Alla underbara elever, alla underbara lärare som faktiskt lärt mig saker under åren som gått och alla underbara människor i min klass. Jag har haft mina ups and down med några av er men när det väl kommer till kritan inser jag hur värt det är. Vi har också bevisat att vi inte är introverta, kanske lite för mycket, och vi har satt våra spår i skolans lokaler.

För en sak är säker, vi må ha lämnat Kulturama men Kulturama lämnar aldrig oss.

...Precis som vi och jag förstår det inte. Jag tror bestämt att jag kommer komma tillbaka till allt i höst. Att det kommer att vara precis som det vart under de senaste 3 åren. Det känns så säkert, men sen inser jag att det inte är så. Men det fattar jag inte, jag känner det inte. Men jag vet att jag kommer känna mig tom efter studenten. Jag kan bara inte känna det nu, som alla andra. Det går inte. Jag tror att det är en slags försvarsmekanism. Jag vill inte vara ledsen över att det här är slutet. Min själ vill att jag ska ha det kul.

Men jag känner inget när folk säger att de får panik över att det är så kort tid kvar. Jag har alltid fått panik vad det gäller sånt här, så vad är det för fel? Det kanske bara är för jobbigt för mig att inse. Det är nog därför jag inte vill höra när ni pratar om slutet, för blir det för mycket så brister det.